Döm om min förvåning – The Mushroom Theory – finns plötsligt på riktigt!

För några år sedan när olika teorier för management gick tretton på dussinet, var det någon som gjorde humor även av detta. The Mushroom Theory förklarades på detta sätt; How to run talent and a company? Feed them (your staff) shit, keep them in the dark and hope that they will grow.

Kul som ett skämt på fredagens afterwork och aldrig trodde man att någon skulle ta denna teori på allvar och dessutom använda den gentemot sina kunder, speciellt inte i en bransch där service tidigt var en konkurrensfördel med Avis – we try harder som föregångare.

Gissa om man blir paff när man plötsligt ställs inför en konkurrent till Avis som plötsligt praktiserar precis detta och inte ens agerar när det blir varse om problemet.

Ska åka från Landvetter till Trollhättan och inser att flygtaxi blir väldigt dyrt. Bättre att hyra en bil istället och kanske få chansen att testa en modell som jag tidigare inte fått bekanta mig med. Väljer att boka en Mini Clubman 4WD på Sixt och får en bekräftelse på min bokning. Ser verkligen fram emot att få testköra just denna modell även om det är många mil och kvällskörning.

Får sedan ytterligare ett mail som jag inte kan förstå innebörden av och skickar för säkerhets skull ett mail till Sixt där jag ber dem bekräfta att min bokning gäller. Får snabbt en bekräftelse att bilen är beställd och jag kan hämta den avtalad dag och tid. Sedan tänker jag inte mer på detta.

Landar på Landvetter och går förväntansfullt till Sixt kontor och där tar man fram handlingar på en Mercedes B-klasse. Påpekar att det inte är den bil som jag har beställt och fått bekräftat. Får då höra att jag förmodligen inte kan läsa bekräftelsen (med tydlig hänvisning till att jag måste ha läs- och skrivsvårigheter) för det har aldrig funnits en Mini Clubman att hyra på Landvetter. Ber flickan ta fram mailet, men hon kommer de inte åt dessa, säger personen i fråga.

Erbjuds en annan bil, ännu en Mercedes, men det är inte den bil som jag sett fram emot att få köra. Hon kan heller inte förklara varför bilen finns som ett alternativ när den inte finns att boka.

Klart missnöjd ber jag dem avboka mina kommande bokningar, vilket hon lovar att göra. Efter min hyra får jag en webbenkät som jag fyller i och där klargör jag mitt missnöje, men det leder inte till någon kontakt eller åtgärd.

Några dagar senare är det dags för min nästa resa till Göteborg och eftersom jag inte fått någon bekräftelse på min avbokning skickar jag ett mail och efterfrågar en sådan. Det visar sig att flickan inte har uppfyllt sitt löfte, men den som jag gör avbokningen hos (ännu en kvinnlig medarbetare) efterfrågar varför och jag ger henne svaret men det leder inte till någon annan åtgärd än att hon ber om ursäkt och hoppas att jag blir kund igen.

När jag stillsamt frågar varför skulle jag bli det efter den förolämpande behandlingen jag fått och efter att jag faktiskt fått en extra bekräftelse, efterfrågas min tidigare mailväxling. Den fick hon och sedan dess har det varit väldigt tyst som det inte finns något mer att gömma sig bakom.

The Mushroom Theory inom Sixt skulle fritt översatt kunna översättas i en praxis som innebär att om det blir fel börja med att skylla på kundens oförmåga, när han inte är nöjd låt bokningarna vara kvar och hoppas att han inte märker detta. När man efterfrågar feedback från kund – tig ihjäl den om det visar sig vara negativt och när personalen ljuger för att rädda sitt eget skinn – håll hellre dem om ryggen än kunderna. Under tiden hoppas Sixt precis som i den ursprungliga teorin att kundrelationen ska växa och frodas.

Om Sixt ska stå för ett sjätte sinne så kan vi vara trygga med att det inte finns några som helst naturliga eller onaturliga förmågor avseende kundbemötande eller service. Skulle vi blanda in våra smaker så är det framförallt surt som man kommer att tänka på.

Satish

Det gallras inte enbart i köerna till friskolan!

Ingen kan ha undgått uppståndelsen kring Uppdrag Gransknings avslöjanden i förra veckan. Med hjälp av dolda mikrofoner och kameror kunde man visa hur friskolorna bryter mot lagen. Lagbrottet består i att selektera, gallra eller diskriminera – orden är många men innebörden densamma. Vet faktiskt inte om någon är särskilt överraskad över detta. Varför skulle det inte finnas särskilda köer inom skolvärlden när det finns på så många andra ställen?

Foto: Matton

Jag skulle kunna leverera ett reportage om diskriminering av service imorgon, UTAN att använda dolda kameror eller mikrofoner! Förutom att själv se denna gallring, hör jag ofta vittnesmål om detta när kunder ska berätta om tillfällen då de fått särskilt dålig service. Om vi bortser från de särskilda gräddfilerna i köerna utanför populära krogar så sker diskrimineringen oftast i butiker och av butikspersonal. Utan att ha några vetenskapliga belägg så har jag identifierat två grundformer av ”servicediskriminering”.

1)      Att ge service utifrån en tro på hur lönsam kunden är eller kan bli.

2)      Att ge service utifrån en vetskap om hur lönsam kunden är.

Vilken av dessa som är värst lämnar jag åt var och en att själv bestämma. Själv tror jag dock och hoppas även på att variant nummer ett är den vanligast förekommande situationen. När rektorerna på friskolorna väljer bort vissa elever så är det nog tyvärr en krass lönsamhetsbedömning som ligger bakom beslutet att erbjuda plats eller inte. På samma gång som ett lagbrott begås kommer kunderna, elever och föräldrar i detta fall, tycka att de har fått bra eller dålig service. I en butik där man inte har förstått vad ett bra servicearbete går ut på, granskar personalen de som kommer in i butiken och letar efter tecken på köpstyrka! Detta istället för att ge kunderna ett så bra första intryck som möjligt. En positiv upplevelse av den första kontakten skapar en bra grund för framtida affärer, storleken på dessa får framtiden utvisa. En negativ första kontakt leder istället till ett garanterat avsked och att någon annan får affären, stor eller liten.

Vad är det då för tecken som leder till ett bra eller mindre bra bemötande. I de fall då butiken erbjuder varor som kostar lite mer har klädseln uppenbarligen stor betydelse. Blev själv anvisad avdelningen för begagnade bilar när jag i själva verket skulle köpa en helt ny bil. Kunde inte finna någon annan förklaring till detta än att de kostymprydda säljarna gjorde en bedömning som grundade sig på hur jag var klädd, ”typisk byggarbetarklädsel” (lysande gul Fristadjacka, slitna jeans och grova geggiga skor).

Hör och ser ofta att ålder verkar vara en avgörande faktor för köpstyrka och därmed bemötande. Vem har inte som barn någon gång känt sig förbisedd eller till och med helt nonchalerad i en butik. Får samma känsla i telekombutiken när en äldre person vill få hjälp att köpa en billig mobil utan abonnemang. Tur att de finns butiker som har kölappar!

Det allra värsta och samtidigt tråkigaste är när någon diskriminerar utifrån utseendet. En elev berättade om en händelse när han tillsammans med sin fru besökte det stora sängvaruhuset för att köpa drömsängen de sett så många gånger i TV-reklamen. Prislappen på dryga 30 000 kronor hade länge avskräckt, men efter mycket sparande var det nu möjligt och dags att slå till. När han efter en bra stund i butiken hade fått kontakt med en säljare, synades han från topp till tå och fick därefter frågan, ”är det säkert att du har råd med den här sängen?” Kanske ställde säljaren frågan av ren omtänksamhet. Att min elev och hans fru var politiska flyktingar från Irak kan förstås även ha varit orsaken till denna oväntade fråga. Hur som helst valdes en annan affär valdes för sänginköpet och detta beslut grundades dessutom på en mycket obehaglig känsla.

SLUTA GALLRA, NÄR DET HANDLAR OM MÄNNISKOR

Anders