Tänk vad lätt det är att sticka ut från det som anses vara ”normalt” och göra skillnad. Jag vet inte hur många som är så pass fotbollsintresserade att man följer LIVE-sändningen och prisutdelningen av ”Ballon d’or 2013” på Eurosport? Som ni förstår var jag en av dem. Men trots att ni inte satt klistrade framför TVn så kan jag slå vad om att ni vet att Pia Sundhage vann priset för bästa damtränare. Är nästan lika säker på anledningen till att ni känner till detta. Hon gjorde något som stack ut och som inte var vad man hade förväntat sig av en pristagare – hon framförde en tacksång istället för ett traditionellt tacktal. Dagarna efter fanns det inte en nyhetsstation eller tidning som inte uppmärksammade detta.

Foto: Getty

Det är svårt att inte hitta paralleller till hur man blir behandlad som kund. Jag har i tidigare sammanhang uppmanat alla ni som äter på restaurang att inte slentrianmässigt ge dricks när det är dags att betala notan. Jag vet inte om denna uppmaning har nått ända ner till Kisaborna i Östergötland. Är väl ytterst tveksamt om Mittpress innerstadstidningar (Östermalmstidningen, Vi i Vasastan m.fl.) har täckning där. Så antagligen är detta något som de boende har kommit fram till och förstått på egen hand.

På jullovet var jag och två av barnen nere på blixtvisit och tittade till huset. Snöskottningen hade vädergudarna tagit hand om så de nödvändiga sysslorna kunde begränsas till att lägga ut råttgift och ta med brasved hem till öppna spisen. På hemvägen brukar vi alltid tajma avfärden med ett lunchstopp på McDonald´s. Denna gång lyckades den yngsta i familjen tjata bort det annars obligatoriska stoppet med motiveringen att hon ville ha riktig mat. Nåväl, vi stannade till på den lokala pizzerian Röda Huset.

I entrén möts vi av en stor svart trottoarpratare som ingen kan passera utan att lägga märke till. Det är här denna pizzeria lyckas med att göra det man inte förväntar sig. Istället för som brukligt är, informera om dagens rätter och ge tips om husets special, informeras man om att på alla priser tillkommer 10 kronor i form av en serveringsavgift (kanske fick de inte längre någon dricks).

Foto: Smygfotograferat, därför lite suddigt.

I ett försök att lindra denna pålaga fanns ett tillägg om att salladsbaren ingår i priset. Ja ja alltid något, tänker jag något irriterad över denna oväntade information. Kändes lite som de handskrivna lappar i anslutning till kortterminaler i vissa kiosker där det står att 5 kronor tillkommer vid köp under 20 kronor (inte dåligt med 25-procentiga prispåslag). I detta fall var påslaget för en pizza som kostade 65 kronor 15% och för en barnpizza för 55 kronor hela 18%. Jag som trodde att sänkningen av restaurangmomsen skulle göra att det blev billigare att gå ut och äta.

Hoppet stod till salladsbuffén! Det som fanns kvar var en skål med burkmajs och ett gäng jalapeños. Den obligatoriska pizzasalladen fanns det endast lite bottenskrap kvar av. Barnen passade medan jag öste på några skedar majs med tanken att om man har betalt måste man ju ta lite. Den sista överraskningen var att av kaffet fanns bara någon halvcentimeter starkt osande kolsvart vätska kvar, även jag passade på kaffet.

Tack vare detta fick vi anledning att stanna till på McDonald´s som inte överraskade utan bjöd på en kaffe latte av jämn kvalitet och en alltid lika välkomponerad McFlurry, denna gång med Toblerone.

Till yngsta dotterns besvikelse kommer vi nog att hålla på traditionerna när det gäller lunchstoppen på hemvägen. Allt tack vare att Röda Huset gjorde något som stack ut och åstadkom något man inte hade förväntat sig. Frågan är väl bara om de nånsin kommer att förstå varför…

Anders

I ett tidigare inlägg kunde vi berätta om skillnaden på två nya restauranger i nya MOOD gallerian. Den ena, EAT, hanterade kundförfrågningar bättre än sin Tapas konkurrent. Man hade kunnat tro att detta försprång skulle sporra och stimulera dem till att behålla försprånget, men tyvärr verkar det ha fått motsatt effekt.

Kanske kände EAT att det var taskigt mot sin granne att vara bättre och ville jämna ut oddsen genom att sänka sig till deras nivå eller så blev de högmodiga av den initiala rusningen av gäster.

Peppad av det tidigare inlägget besökte jag EAT med stora förväntningar. Om man som jag och många med mig beställde mat vid baren i gallerian och sedan inte fick sin beställning, fick man till svar från personalen bakom disken; Du har inte beställt det du säger och jag har gjort rätt!

Det blev upp till kunderna att hämta sina kvitton och bevisa för personalen att de visst hade beställt det de sagt. Inte ens när personalen blev överbevisad bad de om ursäkt eller visade någon ödmjukhet inför kunderna – de var bara till besvär.

Hade man som vårt sällskap haft fräckheten att beställa flera rätter och bara fick hälften var nästa svar i bästa hands-up anda; Det är inte mitt problem, rätterna kommer från olika kök. Det fattar du väl? När nästa rätt väl kom så var det samma brist på ödmjukhet och empati från personalen.

Kanske skulle gallerian byta namn till MOD, för det är nog vad som krävs om man skall våga sig på ett nytt försök på någon av restaurangerna. Undrar vad som händer om någon vågar sig på att handla i någon av klädaffärerna?

Satish

Ingen som vistas i city har väl undgått att en ny köpgalleria med namnet Mood Stockholm har öppnat i kvarteret mellan Norrlandsgatan och Regeringsgatan. Vi som redan varit där kan konstatera är det nu något helt annat än det som tidigare hette Salénhuset och mest fungerade som en passage de dagar det regnade.

Långt innan det var dags för invigning hade jag spanat in en tapasrestaurang med det spanskklingande namnet Boqueria (mera känt är kanske än så länge saluhallen med samma namn i Barcelona). Här är det något helt annat. På menyn kan man hitta exklusiva tapas och anrättningar på en prisnivå långt över snittet.

Det var alltså med höga förväntningar som jag begav mig för att ’prova på’ och planera in framtida middagar på denna nya krog. Eftersom tiden var lite knapp denna tisdag (föredrag om service på eftermiddagen) så frågade jag om det gick bra att beställa Take-away.

Hovmästaren, tror i varje fall att han var det, såg lite besvärad ut och bad mig vänta vid dörren under tiden han skulle kontrollera om detta var möjligt. Tittade på menyn som skvallrade som spädgris med rostad potatis, låt vara till det facila priset 140 kronor, och det började redan vattnas i munnen på mig.

Denna betingade reflex upphörde dock omedelbart när jag fick det korta men tydliga svaret att, detta är inte möjligt! Men det går ju på de flesta restaurangerna, brukar ju få detta på SMAK började jag men förstod snart att det var lönlöst då hovmästaren redan vänt sig till en annan gäst och klart signalerade att han tagit hand om mig.

Nu ett par dagar senare när den största besvikelsen har lagt sig bestämde jag mig för om detta var något unikt för denna krog. Begav mig till samma galleria men nu till den asiatiska restaurangen med namnet EAT (European Asian Taste) inte att förväxla med East. Ställde samma fråga till hovmästaren och fick, tack och lov, ett helt annat svar och bemötande. Skillnaden gäller då inte möjligheten att köpa Take-away, där det blev nobben även här, utan sättet att ge svaret på.

Hon såg verkligen besviken ut och meddelade att tyvärr hade de inte kommit igång med alla rutiner och att detta var något de funderade på hur de skulle kunna lösa på ett bra sätt. Hon gav mig ett visitkort med kontaktuppgifter om jag ville höra av mig och beklagade än en gång och hoppades på ett återseende.

Två restauranger i samma galleria, med samma målgrupp men med helt skilda sätt att ge service i den första kontakten. Det är inte enbart till sittande gäster vid bord man kan ge service och som någon sade – glöm inte det!

EAT – Vi ses 🙂

Anders