För en vecka sedan var jag i Tranås och höll en gästföreläsning. Jag värmde upp publiken som trotsat morgontröttheten och inställt sig i den för Tranåsveckan uppbyggda tältstaden. ”Hur många är det som har gått ut ur en affär utan att handla i protest mot att ingen har visat intresse för dig som kund?” Insåg att jag borde ha avgränsat min fråga till någon gång den senaste månaden när jag såg att i stort sett alla, samtidigt och omedelbart sträcka upp händerna. De till och med nästan viftade med händerna för att liksom understryka att detta inte var något främmande.
Kunde inte låta bli att fortsätta tänka på detta, för den krisande handelns, så sorgliga resultat. Varför är det så att många kunder vänder ut tomhänta trots att deras intention är att KÖPA, KÖPA, KÖPA.
Det spelar väl ingen roll kanske någon tänker. Det finns ju så många kunder och det ingår väl i kalkylen att endast en viss andel faktiskt köper. Frågan är bara vad som skulle hända om alla med en intention att köpa faktiskt köpte. Skulle det finnas mer personal i butikerna då? Skulle någon komma fram och fråga om man ville ha hjälp istället för att stå nedböjd bakom en kassa och räkna galgar eller vara fullt sysselsatt med att packa upp och prismärka.
Allt blir så tydligt när man tänker sig en butik med varor och en kund med pengar på fickan. Här finns ju alla förutsättningar att lyckas. Ändå händer inget. Orsakerna till detta är lika lätta att förstå som svåra att rå på. Betydligt svårare att förstå blir det om vi istället tänker oss B2B istället för B2C och särskilt i de fall där köpesumman är betydligt högre.
Har själv bara den senaste månaden vid två tillfällen blivit betraktad som ”icke önskvärd köpare” eller vad man nu ska kalla det för. KDSKD är nog en passande term (Köper De Så Köper De). Med ”De” menas förstås kunderna. I det första fallet gällde det en ny tjänstebil. Offerten var i och för sig bara på lite drygt 400 000 kronor, men det verkar som om säljaren i detta fall nöjde sig med att maila över en standardoffert. Fortfarande en månad senare har jag inte hört något, vare sig via epost eller per telefon.
Säljaren på Engströms Bil i Linköping var mer ihärdig och hörde av sig minst en gång per vecka. Den nya bilen är nu beställd och jag känner mig riktigt nöjd, även om jag tycker att Yvonne på serviceverkstaden borde få lite provision då det faktiskt är hennes förtjänst att jag över huvud taget började fundera på att köpa en ny bil.
Det andra fallet gäller en beställning av en ljudisolerande vägg till kontoret. Blev rekommenderad ett fabrikat och tog kontakt med företaget i fråga. Blev uppmanad att skicka foton på rummet där väggen skulle installeras. Gjorde så och fick följande svar…
”Tackar för bilderna! För att draperiet skall ”hänga fritt” och kunna veckas då det samlas ihop, bör skenan monteras ca 15 cm från vägg. På bilderna ser det ut som om hissens tryck-knapp är styrande i detta fall. Skenan bör alltså monteras 15 cm utifrån väggen/tryck-knappen. I ert fall rekommenderar vi att draperiet monteras i befintliga bärverksprofiler med clips som är gjorda för ändamålet. Vid montage bör nedpendlingen av undertaket kontrolleras så at det klarar belastningen av ett monterat draperi. På väggen snett över hissen finns en vit dosa. Denna kommer inte vara synligt om draperiet samlas ihop på denna plats. Priser och färger på draperiet finns att hitta på länkarna nedan:”
Jag som inte ens kan få upp en neddragen rullgardin! Ger upp direkt och utgår från att en säljare alltid ringer upp för att få till ett avslut. Fick mailet den 2/5 och har fortfarande inte hört något från Absoflex :(.
Börjar så smått inse att man faktiskt kan ge service innan avslut och att förväntningarna på servicenivå sätts tidigt! Vad kan man förvänta sig för service av ett företag som inte ens har tid att sälja sina produkter eller tjänster?
Anders