Denna fredag skulle visa sig bli mycket spännande men framförallt lärorik. På programmet denna fredag stod föreläsning och workshop med samtliga medarbetare på Capio Läkargruppen i Örebro. Uppdraget, att höja servicenivån, kändes mycket kul men samtidigt svårt och utmanande. Kul därför att min bild av företaget och verksamhet var mycket positiv efter inledande kontakter med delar av ledningsgruppen. Utmanande därför att servicenivån redan ligger på en mycket hög nivå i detta företag.
Dagen började med rys! Tycker om marginaler och startade därför redan vid 8-tiden från Sollentuna. Eftermiddagspasset där jag skulle medverka skulle starta 13.00 vilket skulle ge mig minst ett par timmar att finslipa presentation och upplägg. Körde in i Örebro Centrum strax före 10 och hittade snabbt en parkering alldeles intill City Konferenscenter. Upprymd över att vara ute i god tid och att taxan säkert inte är lika hutlöst hög som i Stockholm, stegar jag fram mot P-automaten. Redan innan jag sträcker ned handen för att fiska upp ett kort att betala med känner jag ett obehag rusa genom kroppen och inser i samma stund som handen landar i tom ficka att alla kort ligger på hyllan bredvid tvättmaskinen hemma i källaren. Intressant situation! I främmande stad, utan ett öre på fickan. Hade dessutom planerat att åka direkt ner till sommarstugan för att fixa lite inför den annalkande vintern.
Första problemet att lösa gällde förstås vad jag skulle göra av bilen. Bestämde mig för att inte ta parkeringsboten och den enkla vägen utan åkte istället ner till sjukhuset för att leta efter en besöksparkering. Fick elegant och snabb hjälp av personalen i receptionen och kunde endast en kvart senare stega in i konferenscentrat. Undrar om inte killarna som arbetade denna dag kände till att det skulle pratas service. Kände mig så där riktigt uppassad och innan jag visste ordet av hade jag fått kaffe, kaka och kod till trådlöst Internet. Fungerade ju riktigt bra att inte ha några pengar på sig!
Föreläsning och wokshop gick bra. Det var en härlig samling medarbetare som diskuterade befintliga och helt nya sätt att ge service på. När man avslutar ett pass som det här så brukar man alltid få applåder om inte annat för artighets skull. Denna gång var det jag som överraskades. Helén hade någonstans snappat upp att jag är förtjust i skumbilar. Fick alltså skumbilar, en påse med gudomligt innehåll från Engelbrekt Choklad men framförallt ett lite kuvert med riktiga ”pengar”! Ett bidrag så att jag skulle kunna åka till sommarstugan som planerat och känslan av fredagsmys infann sig direkt.
Stort tack till Capio Läkargruppen i Örebro som förstås redan kände till grundreceptet för att ge service klart över det förväntade.
1) De kände till min situation
2) De förstod att det var jobbigt, trots att jag försökte skämta bort det hela
3) De agerade på ett sätt som gjorde att helgen blev som jag hade tänkt mig
Jag tycker att andra företag ska titta på och lära av personal som arbetar inom vård och omsorg. Istället för att gå på dyra servicekurser så skulle företag istället skicka sina medarbetare på praktik till denna bransch. Här måste man visa omtanke och framförallt bry sig om på riktigt. Förstås för att det behövs men också för att man får så mycket tillbaka.
Anders