Tänk att ibland blir det så där fantastiskt bra. Tråkigt då att det mycket oftare bara blir nästan bra. Igår var det upplagt för en riktig höjdarkväll med final i melodifestival och dessutom på plats med dottern för att se och höra LIVE. Nu tror ni att jag ska klaga på logistiken. Det finns inga P-platser, långt att gå på glashala isbeklädda trottoarer, dåligt skyltat eller fast i stillastående bilkö. Nej, absolut inte. Måste säga att om den som hörsammar uppmaningarna från lokalradion att lämna bilen hemma och ta sig till arenan med de spårburna alternativen har mycket att vinna. Knappa 10 minuters promenad från Solna C kändes inte särskilt jobbigt. Prata om förhoppningar på vägen dit och analysera resultatet på vägen därifrån.
Noterade att det var ganska gott om försäljare med lågor på magen längs den knappa kilometern från stationen till arenan. De sålde öronproppar för 10 kronor paret. Överhörde en familj som gick snett framför att vi väntar och köper på detta på Friends Arena, det kanske till och med delas ut gratis. Tyckte detta lät mycket bra och värmdes ytterligare av att jag kanske just hade sparat 20 kronor.
Garderade mig ytterligare genom att stanna till vid en grillkiosk. En korv med bröd skulle säkert kosta minst 25 kronor inne på arenan. Hur skulle skattebetalarna i Solna annars få avkastning på sin investering.
Väl inne på arenan hittade vi snabbt våra platser, men det var något som inte kändes riktigt bra. Ljudvolymen var extremt hög och det var bara förbandet som spelade. Sensorn som sitter på väggen i Friskis & Svettis jympalokal hade först lyst intensivt rött för att sedan sprängas. Jag gick ut för att leta rätt på de där gratispropparna. Där fanns gott om personal med lådor på magen men det var inte öronproppar som delades ut, enbart smakprov på någon ny tillplattad favoritkaka. Hittade snabbt en funktionär, de fanns överallt, och frågade var man kunde köpa öronproppar. Hon kliade sig lite i huvudet och sprang sedan för att fråga någon som såg ut att vara någon slags chef. Hon skakade dock på huvudet och sade att detta inte fanns till försäljning.
Jag måste beundra alla de säljare som hade förstått att detta behov skulle uppstå. Att det sedan var 28 000 potentiella kunder och att vinsten på varje par öronproppar var minst 8 kronor gör inte saken sämre. Här fanns stora pengar att tjäna. De enda som inte förstått detta var de som arbetar med att planera evenemangen på arenan. Nåväl, med lite uppfinningsrikedom fixade vi våra egna öronproppar med hjälp av servetter från caféet. Min dotter kunde dölja de vita kvastarna med sitt långa hår medan jag roade den närmaste omgivningen med mitt för kvällen lite udda utseende.
En timme in i programmet började det suga i kaffe- och godistarmen. Problemet var bara att det inte fanns någon paus som när man går på hockey eller fotboll. Började titta efter försäljare med låda på magen. Förstod efter ett tag att det inte skulle komma någon. Tävlingsbidragen avlöste varandra och man ville ju inte missa Lorene, Carola eller den slutliga redovisningen av omröstningen. Så det blev inget kaffe, inga kakor, inga popcorn, ingen läsk och inget godis.
Vad vill jag säga med detta? En begränsad plats med 28 000 besökare som köpt en biljett till ett evenemang. En tydlig produkt som i och för sig helt ensam kommer att motsvara förväntningarna och glädja köparen. Men runt omkring denna produkt, massvis med möjligheter som skulle kunna göra att besökarna fick ut mer av sitt besök på arenan.
Friends Arena skulle kunna sälja mer och tjäna mer pengar samtidigt som besökarna skulle bli lyckligare – oavsett om rätt låt vann eller inte!
Anders