Vissa dagar, särskilt lördagar och söndagar, åker jag in till staden och jobbet klädd som en vanlig man. Dessa dagar går jag ut för att köpa en vanlig hederlig take-away-lunch. Istället för att i mycket trevligt sällskap välja mellan rätterna på Smak eller Rigoletto äter jag Big Mac & Company med datorn som enda sällskap. Idag var en sådan dag.
På väg till Sveriges första Mc Donalds funderar jag över något som jag inte riktigt förstått. När jag beställt, betalat och sagt att jag ska ta med maten får jag alltid följande fråga. – Går det bra att bära Colan i handen?
Särskilt konstig blir denna fråga de gånger jag har handlat något annat på vägen eller bär på en väska. Idag känner jag mig extra stark och på väg ner längs Kungsgatan bestämmer jag mig för att ta reda på varför denna fråga ställs. Jag beställer precis som vanligt mitt Meal och när påsen och drickan ställs fram väntar jag på den obligatoriska frågan. Förvånad konstaterar jag att frågan inte ställs. Bestämmer mig för att omformulera mig lite. – Varför brukar ni alltid fråga om det går bra att ta drickan i handen istället för att fråga, vill du ha en kasse att bära allt i?
Jag möts av en tom blick och ser att en kollega närmar sig intresserat. Den jag frågat svarar att hon minsann aldrig brukar fråga om detta, vare sig om man kan bära dricka i handen eller om man vill ha kasse. – Men det brukar jag göra fyller kollegan, som nu står bredvid, i. – Alltså det är lite olika, rättar hon sig själv. Jag spetsar till frågan och säger att jag i stort sett alltid får frågan om jag kan ta drickan i handen. – Varför frågar ni på detta sätt, är det en instruktion ni har?
– Ja, vi ska fråga så, eller det vet jag faktiskt inte, blir svaret. Får i varje fall en kasse att bära lunchen i och kan tack vare detta både prata i telefon och ta kort på vägen tillbaka till mat(arbets)bordet.
Är fortfarande intresserad av att få en förklaring till hur en stor snabbmatskedja som Mc Donalds lär sina medarbetare att ställa denna omvända fråga till sina kunder. Kanske finns det en hållbarhetstanke bakom det hela. Så är det förstås. Varför producera en massa kassar i onödan om kunderna kan klara sig utan denna lyx. Tanken försvann lika snabbt som den kom när jag öppnade påsen för att ta ut hamburgare och pommes frites. För det första hittar jag inget sugrör och inga servetter (vet att jag ska plocka ner detta själv på vägen ut, men glömde idag igen). Däremot hittar jag sex paket med ketchup, känns som en stor tröst för mig som aldrig maskerar smaken genom att hälla ketchup på maten. Ledsen, men detta kändes varken särskilt hållbart eller miljövänligt.
Ett tips till Mc Donalds är att börja ta betalt för kassarna, precis som de gör på ICA eller systembolaget. Där frågar de aldrig om det går bra att bära hem alla öl, eller all mat i handen. Där frågar de ALLTID om jag vill ha en kasse!
Anders