I januari var det sista gången som jag hade förmånen att bli klippt av Christer som både med ålderns rätt och på grund av Covid 19 beslutat sig för att lägga av efter drygt 60 år i yrket och vid snart 77 års ålder.

Han kunde berätta att han aldrig ångrat sitt yrkesval som började som lärling direkt efter grundskolan och som sedan varit hans inriktning under hela sitt yrkesliv. Det är en fantastisk motpol till många av dagens yngre som trampar på i ekorrhjulet, hela tiden på jakt efter något som är bättre än det de har eftersom det inte upplevs som tillräckligt bra.

Eftersom Christer som herrfrisör tillämpat drop-in istället för tidsbeställning finns det tid att sitta och iaktta ett proffs i sitt arbete när man väntar på sin tur. Det spelar ingen roll om det är en eller fem kunder i kö, varje person som sitter i Christers frisörstol får samma uppmärksamhet och samma noggrannhet från honom och hans verktyg.

Vissa dagar går det i ett och han har kunder från det han öppnar tills han stänger, vilket skulle ha tröttat ut vem som helst som är hälften hans ålder. Men inte Christer, vilket kanske i sin tur är en av orsakerna att han inte fått någon av de förslitningsskador som annars är vanliga i yrket.

Som kund är grundkriteriet alltid att få en god leverans av själva produkten eller tjänsten, men det som gör att man kommer tillbaka är om man upplever sig som ett kärt återseende snarare än en kund som ska betas av. Om leverantören upplevs gilla sitt jobb så smittar det också av sig på kunden.

Lärdomen för den som rekryterar är att satsa på medarbetare som gillar sina kunder, sitt yrkesval och som sätter en ära i att leverera på båda parametrarna. Saknas någon av dessa två kommer snart kunderna också lysa med sin frånvaro.

Satish, Stockholm i februari 2021

De allra flesta företags affärsmodeller bygger på att kunder kommer tillbaka snarare än att man hela tiden behöver jaga nya kunder med vilka man bara har en affärsrelation en gång och sedan aldrig mera. Så kallade turistfällor i storstäder och fri-åkare i taxi som lurar naiva kunder på körningar på flera tusen kronor tillhör de senare.

I dessa pandemitider kan man tydligt se vilka företag som väljer den ena eller andra strategin. Reseföretag som SAS, SJ, BRA och Skistar låter kunder avboka även så kallade icke avbokningsbara resor och få ett tillgodokvitto. Även mindre teatrar som Scala och Orion i Stockholm erbjuder nya biljetter eller pengarna tillbaka även om det varit färre än 500 besökare i lokalen (nu 50). Detta trots att man i det finstilta hade kunnat komma undan med att låta kunderna betala även om man inte använder tjänsten.

Sedan finns det företag som just använder det finstilta för att komma undan. Ett exempel är reseförsäkringarnas långa och krångliga villkor som vanligtvis är svåra att tränga in i. Här har försäkringsbolag som If med flera gjort det lätt för sig. Reseförsäkringen gäller inte. Kortföretagen gör likadant – det som var ett argument för att boka och betala resor med just deras kort för att få ett reseskydd, visar sig lika effektivt skydd som ett paraply utan tyg när det regnar. På samma sätt skriver man att deras försäkring inte gills.

Om man är sjuk eller blir sjuk på en resa ersätter man, men om man är i riskgruppen och i förebyggande syfte och i enlighet med myndigheternas riktlinjer ställer in en resa så belönas det inte av reseförsäkringar. I andra sammanhang får man ofta rabatt när man i förebyggande syfte minskar försäkringsbolagets (och den försäkrades) risk. Exempel på detta är säkerhetsdörr och larm i hemmet. Ur ett kundperspektiv är det inte konsekvent agerande.

Det blir en s.k. kissa i byxorna effekt – varmt och skönt till att börja med för företagen men snart blir det bara kallt och blött. Det nya kundbeteendet man riskerar att etablera är att lära kunderna deras syn eller brist på syn på långsiktig kundrelation. Om t.ex. inte försäkringsbolagen hade förutsett en pandemi, hur kan begära av sina kunder att de ska kunna göra detta.

Efter varje större kris, skapas nya kundbeteenden i de flesta marknaderna. Det är livsfarligt om man som företag tror att kunderna glömmer och återgår till sina gamla vanor. Då är det lätt att kunderna svarar tillbaka med samma mynt och börjar behandla företagen som one-night stands.

Satish, Stockholm i april 2020

Det har väl inte undgått någon att småföretagen kämpar med näbbar och klor med att gå under som en konsekvens av att samhället stängts ner på grund av Corona.

Trots alla löften så är verkligheten att de flesta, speciellt inom service och handel, inte är särskilt behjälpta av regeringens s.k. stödpaket. Ansökan om korttidspermittering kan inte skickas in före den 7:e april och vem vet när de pengarna kommer. Att säga upp personal tar som bekant tid och för företag med kollektivavtal måste de dessutom vänta tills de berörda fackföreningarna har tid att förhandla. De flesta har inte en balansräkning som kan belånas, så de stora belopp som talas om i lån går dessa företag spårlöst förbi.

Det de behöver är riktiga intäkter som gör att de kan frigöra kapital från varulagret eller på annat sätt få in intäkter. Annars hinner pengarna i företagens kassa ta slut. Offentlig sektor har inte börjat lägga beställningar eller order.

Var finns i så fall räddningen? Idag verkar den enda källan vara avkastningen på det förtroendekapital man över tid skapat hos sina kunder och i vissa fall hos sina leverantörer. Vi kunder är inte konstigare än att vi vill hjälpa de företag som tidigare visat att de brytt sig om oss – på riktigt.

Det är fiskaffären som alltid som med kunskap, hög servicegrad och bra varor lagt grunden till många lyckade måltider. Det är cykelaffären som år efter år rustat våra cyklar vår och höst. Det är våra lokala krogar som bjudit på både trevlig betjäning och det lilla extra. Det är bageriet som inte tycker att det är besvärligt när man ber om en specialvariant på mackan när vi fikar. Det är den lilla herrekiperingen som anstränger sig för att kunden ska känna sig fin. Det är företag där det mänskliga mötet är en naturlig del av erbjudandet och inte de stora företagen där vi i bästa fall är en del av ett mekaniskt lojalitetsprogram.

I helgen bestämde vi oss för att så gott vi kunde ge tillbaka till några av dessa företag, det blev en tröja som jag kanske egentligen inte behövde, det blev ett skydd till bäddmadrassen, det blev en cykelhjälm köpt till sommarens turer, det blev bröd från bageriet, det blev en tur med Taxi Stockholm som drivs av 950 småföretagare, lite extra fisk från lokala fiskhandlaren samt pizza från en liten ägarledd pizzeria.

Det kanske inte är lika lätt att känna samma omsorg och köpa en extra tjänst från den stora mobiloperatören, bilåterförsäljaren, flygbolaget eller storbanken för att hålla dem under armarna. Det gäller förstås i ännu högre grad om de inte visat att de bryr sig på riktigt när det var goda tider.

Lärdomen för såväl liten som stor, privat som offentlig, tjänsteproducerande som tillverkande – är att servicekapitalet är en lika viktig investering i goda tider som att ha lite reserver i kassan. Den som investerat i service och äkta omsorg om sina kunder, har mycket större förutsättningar att de ställer upp för dig när du behöver deras hjälp. Det skulle man kunna kalla för karma – det vill säga att du belönas för alla dina goda gärningar – men redan i detta liv.

Satish, Stockholm 200323

Vilken tur att vi har skilda uppfattningar om saker och ting. Jag tror att ’olika’, i grunden är den kanske viktigaste drivkraften till utveckling och förnyelse. Men det är först när de som är olika eller tycker olika möts som något händer. En förutsättning för det är förstås att man inte lever i skilda världar.

Det här kommer att bli krångligt! Den som redan nu känner sig tveksam till komplicerade resonemang kan sluta läsa nu. Den som däremot tror sig ha en förmåga att hitta och följa den röda tråden kan fortsätta i lugn och ro.

För enkelhetens skull kan vi säga att det finns två världar.

I världen ”Vi som ger service” bor de som tar betalt av de som bor i världen ”Vi som får service”. Den stora frågan är dock inte vem som betalar och vem som får betalt. Den stora frågan är istället vad de som betalar förväntar sig att få, när det gäller just service.

Det hela skulle vara mycket enkelt om man hade pratat samma språk i de två världarna. Men så är förstås inte fallet. Jo, nästan. Man pratar i och för sig samma språk men det som sägs betyder inte riktigt samma sak!

I världen ’Vi som ger service’ pratas vitt och brett om hur stor möda som läggs ned på att utveckla och ge service. Som ett led i detta arbete följs allt möjligt och omöjligt upp efter minsta lilla kontakt. Till och med i de fall när de som betalar inte kommit fram eller fått prata med någon, uppmanas man efteråt att svara på frågor om hur kontakten varit eller om man skulle kunna tänka sig att rekommendera någon annan…

Det är helt uppenbart att de som bor i de två världarna INTE har samma uppfattning om vad som är service. För den som mot förmodan inte känner till definitionen av service upprepar jag den här.

”Service är allt som inte är själva produkten eller det konkreta tjänsteinnehållet”

eller

Allt det där som vi inte säljer!

Problemet blir tydligt när restauranggästen får frågan om hur servicen upplevdes. Det restaurangägaren menar är om maten serverades i tid, smakade gott och att personalen var vänlig och trevlig. Restauranggästen å sin sida tänker, är det inte det här jag betalar för!?

I ett försök att underlätta samtalet mellan de två skilda världarna presenteras här för första gången ett unikt Servicelexikon. Den enda ord som finns med i detta lexikon är ordet SERVICE. Syftet med detta lexikon är att för invånarna i de båda världarna försöka förklara vad som är service och vad som inte är service.

Här nedan kommer några inledande exempel på översättningar som jag själv upplevt bara under de senaste veckorna.

Det bästa med detta Servicelexikon är att det blir vad du själv gör det till. Jag riktar mig nu särskilt till de som bor i världen ”Vi som ger service”. Det är faktiskt ni som bestämmer i vilken utsträckning ni jobbar med service. Jobbar ni med det som någon faktiskt betalar för och förväntar sig att ni ska leverera, eller arbetar ni med ”Det lilla extra”?

Ett bra tips för att inte gå bort sig i detta arbete är att:

1. Tänka efter vad man menar med service.
2. Inte glömma bort att man faktiskt lever i båda världarna även om det handlar om skilda världar.

Anders i mars 2020

Det är jobbigt med förändringar, särskilt när man är gammal och har svårt att lära nytt. Jag blir lätt stressad av meddelanden på datorn eller mobilen som säger att en uppdatering och omstart behövs eller ännu värre när parkeringshuset har infört nytt system för betalning, utan den trygghetsskapande pappersbiljetten. Därför var det med viss tvekan som jag idag körde in i självtvätten på OKQ8 Sollentunavägen.

Borta var den lilla papperslappen med kod för in- och utcheckning. Istället fick jag ett aktiverat accesskort som skulle lösa allt! Detta var dock inte den enda förändringen jämfört med tidigare. Vid det senaste besöket kunde jag koncentrera mig på köra rakt in på en plats, dra för gardiner, fylla hinken med vatten och dosera tvättmedel. Nu andades allt något nytt! Vid varje tvättplats fanns nu en liten TV-skärm med touchscreen, kortläsare. Dessutom kunde man nu välja högtryck med eller utan schampo, avfettning, högtrycksluft, underredsbehandling m.m.

Bara att börja tvätta – trodde jag. Enligt instruktionerna fäste jag mitt accesskort på avsedd plats och valde ”enbart högtryckstvätt”. Gick iväg för att fylla på hinken med vatten och när jag kom tillbaka efter ett par minuter hade taxametern redan nått 8 kr. Bäst att öka tempot lite.

På väggen finns det tydliga och utförliga instruktioner om hur man kommer igång och hur man når det bästa resultatet! Jag läser igenom punkterna och sneglar sen på taxametern som nu tickat upp till 12 kr. Kanske är det min snålhet eller eventuellt slarvighet som gör att jag missar något i instruktionen. Hur som helst levererar inte högtryckstvätten. Istället för det där kraftiga trycket när man håller in knappen är känslan mer ett lugnt och låmgsamt strilande sommarregn.

Jag ger upp och beger mig in till butiken och påkallar Fannys uppmärksamhet. Hon ser vänligt på mig och förklarar att hon kommer ut till tvätthallen och hjälper mig så snart hennes kollega är tillbaka på plats och kan ta hand om butiken. Jag går i förväg ut till tvätthallen och kan konstatera att nu har räkneverket sprängt 20-kronorsgränsen.

När Fanny har hjälpt mig och förklarat hur det hela fungerar, mätaren står nu på 25 kronor, kan jag äntligen börja tvätta bilen!

Nu går allt som en dans! Det känns om att jag och bilen möts i en blöt Salsa. Med de nya möjligheterna vid tvättplatsen blievresultatet, helt enligt instruktionerna, smått fantastiskt. Jag avslutar tvättprogrammet och avlägsnar accesskortet och beger mig till butiken för att betala. Det blev visserligen dyrare jämfört med tidigare besök, men så var det ju jag själv som hade slarvat, klantat mig eller med andra ord, inte fixat något så enkelt som att läsa instruktionerna.

Väl framme vid kassan har jag förlikat mig vid tanken att detta får bli en lärpeng, för man kan ju inte börja pruta när prishöjningen beror på en själv. Det är då det händer! Fanny tar emot kortet och förklarar att hon drar av 25 kronor eftersom hon dröjt med att komma ut till tvätthallen och inte heller förklarat tillräckligt bra på en gång. Det handlar inte om några stora belopp. Fanny hade lika gärna kunnat ta betalt enligt det som var registrerat. Jag hade ju inte heller reagerat då jag trots allt var så nöjd med tvättresultatet.

Men istället gjorde Fanny något som fick mig att skina på insidan, just då kanske till och med mer än utsidan på min bil. Hon gjorde en liten sak till en stor känsla. En känsla som sade mig att hon ville att jag skulle komma tillbaka till just den här stationen många gånger framöver, vilket är precis vad jag kommer att göra 😊

Anders, i oktober

Man brukar säga att man kan leda hästen till vattnet men inte tvinga den att dricka. På samma sätt kan marknadsföring bygga upp en förväntan hos kunder och omvärld som inkluderar hur man som kund ska bli bemött.

I de flesta branscher kostar det ganska mycket pengar att rekrytera en ny kund och i de flesta fall tjänar ett företag inte in denna kostnad i kundens första köp, utan det är först om kunden köper om eller ibland om och om igen som relationen blir lönsam.

Vi brukar säga att varumärket kan göra så att ett varumärke kan komma på valbar plats eller till och med i vissa fall få en kund att testa en vara eller en tjänst en första gång men inte att få en kund att stanna kvar.

Vår alltmer digitala och globala värld omfattar givetvis även varumärken och kunders förväntningar. Vi har också alltfler globala varumärken som vi träffar på oavsett om vi landar i Stockholm, Tokyo eller Montreal vilket gör oss till globala konsumenter som möter globala producenter.

I denna nya verklighet kan leveransen och bemötandet från varumärkesägarna skifta från plats till plats, utan förväntas vara uniform. En av de första som förstod detta var de stora hotellkedjorna – bor man på Marriott, Hiltons, Choice eller Scandic – förväntar vi oss samma goda bemötande oavsett om vi tar in hos dem i Stockholm, Gävle, Helsingfors eller Oslo. Det räcker inte med att arkitektur, design och layout är uniform.

Tyvärr har andra branscher eller rättare sagt ledarna i dessa branscher riktigt tagit till sig detta ännu. Dagens spaning kommer från två branscher som båda har bilar som gemensam nämnare, men i övrigt skiljer sig åt.

Det första exemplet är återförsäljar- och serviceledet hos ett stort tyskt prestigemärke, som bygger sitt varumärke på teknisk perfektion. Som de flesta bilmärken har de från sitt huvudkontor fått en tydlig grafisk manual som deras anläggningar måste följa till punkt och pricka. Det visar att varumärkesägaren har en ambition att skapa bilden av enhetlighet i mötet med sina kunder, potentiella, nya och befintliga.

Men där tar enhetligheten slut.

Deras organisation i Stockholm som omfattar en rad enheter, har ett helt annat fokus än att på en hög och enhetlig nivå bemöta kunderna i enlighet med den perfektion och premium plattform som varumärket förmedlar. Här finns ingen dialog mellan enheterna eller kollegorna, här nyttjas inte de CRM verktyg som erbjuds för att ha koll på kundens historik, här skapas onödigt krångel för kunderna och här skyller medarbetarna på varandra.

Resultatet missnöjda kunder som lämnar varumärket trots att de är nöjda med grundprodukten, kunder som väljer att anlita anläggningar i andra delar av landet eller andra verkstäder i Stockholmsområdet och en för varumärkesägaren otillfredsställande marknadsandel. Brist på ledarskap smittar av sig och det verkar vara en hög personalomsättning som eroderar alla ambitioner på kontinuitet.

Till skillnad från bilåterförsäljare har man ofta inte själva bilmodellerna som ett sätt att särskilja sig, utan det är bemötande och förväntan om enhetlighet som man marknadsför sig genom.

Samma varumärke har en annan organisation som representerar dem i Östergötland. Här möts kunden av något annat. Först och främst att det är ordning och reda – det man kommer överens om finns dokumenterat och därmed blir det inget tjafs. Blir det fel, och fel blir det alltid, tar man ansvar och rättar till utan att skylla på medarbetare eller liknande.

Enligt varumärkesägaren har denna organisation mer nöjda kunder än sina kollegor i Stockholm och det märks också i marknadsandelen som ligger på en högre nivå i Östergötland. Förmodligen har de mer nöjda medarbetare och en lägre personalomsättning.

Det andra exemplet kommer från hyrbilsbranschen som vi just inkluderat i vår årliga ServiceScoremätning. Här finns precis som på bilsidan ett antal globala varumärken; Avis, Hertz, Budget, Sixt, Eurocar, Alamo med flera. Precis som på vårt tidigare exempel arbetar man med en varumärkesplattform för respektive märke och en tydlig grafisk profil.

Vare sig devisen är We try harder eller någon annan, så har ledningen för dessa företag inte prioriterat att göra tolkningen av detta varumärkeslöfte till en samstämmig och enhetlig bild. Den som landat på olika flygplatser och gått till samma disk (för de ser likadana ut oavsett var man landar) får sällan eller aldrig samma bemötande. Tjänster som snabb uthämtning av bilen fungerar ibland och ibland inte.

När man klagar på detta, får man ofta till svar att det är en lokal franchisetagare som man inte kan styra. När man bokar på den svenska hemsidan och får problem, reder den svenska motparten inte ut det utan man skickar ut den globala centrifugen. När man bokat på svenska och reklamerar får man svar på det lokala språket i den ort man hämtade ut bilen.

Är det viktigt för ledarskapet blir det viktigt för organisationen!

Både dessa exempel visar på att ledarskapet i organisationerna inte bara väver fantastiska kampanjer och bygger varumärkesplattformar, utan lägger samma arbete på att definiera hur det kommer att bli i verkligheten.

Ett bra verktyg är det vi kallar för en servicepolicy, som är ett sätt att definiera vad och hur en kund ska bemötas i olika situationer. Till skillnad från ett reglemente är implementeringen av en servicepolicy ett sätt att delegera mandat till medarbetarna och därmed skapa både förväntningar och tydlighet inom organisationen.

Det är inte en slump att till exempel Systembolaget år efter år toppar vår ServiceScore mätning, de har arbetat med en servicepolicy på det sätt vi beskriver. Testa själv att gå till olika Systembolag och se om du får en liknande och god serviceupplevelse. Det har jag gjorts från Åre i norr till Österlen i syd med samma positiva bemötande.

Satish i september 2019

* I de negativa serviceupplevelser vi haft kommer vi inte att publicera namn på eller ”hänga ut” någon. Om någon skulle oroa sig för att detta har hänt i just i det egna företaget eller organisationen så går det förstås bra att kontakta oss för att få visshet i frågan.

Ett större gäng om nio personer åker på en s.k. musikkryssning med ångbåt under sommaren som består av en konsert med en välkänd artist och efterföljande middag alternativt det omvända – att äta middag och få konserten efteråt. Ett koncept som företaget erbjudit under många år.

Den första av de två konserterna hade tekniskt strul på grund av att musikerna hade kopplat sin egen utrustning fel. Det tog drygt 40 minuter för dem att ordna problematiken och följaktligen blev konserten för det första gänget också avkortad. Som råttan på repet blev middagen stressad i tid för samma gäng.

Den andra av de två konserterna fick motsatt upplevelse genom att de kunde äta sin middag i lugn och ro, samt slapp en stympad konsert.

Trots att båda sällskapen hade betalat lika mycket och det inte på något sätt var någon extern faktor som låg bakom problematiken – enbart handhavandefel från musikerna, så erbjöds ingen kompensation till de drabbade – inte ens en ursäkt från båtens personal.

När snålheten bedrar visheten

Man behöver som företagare och kundansvarig inte vara vare sig orakel eller hjärnkirurg för att gissa att ett ganska stort gäng lämnade båten mindre nöjda med upplevelsen än vad de hade behövt vara.

I en första kontakt med företaget påföljande dag reklameras resan och kunden får till svar att man kände till problematiken och att andra hade hört av sig redan. Återkoppling utlovades under dagen.

Senare på dagen återkom företagets representant och då med ett felaktigt svar;

Det var tråkigt att det blev problem med ljudet igår. 

Vi beklagar verkligen de tekniska problem som uppstod med ljudanläggningen ombord på båten X.

Det visade sig vara artisterna själva som orsakat det genom olika effektapparater som de hade kopplat in.

Artisterna kompenserade sedan den sena starten på konserten med att ta en mycket kortare paus, så att den totala musiktiden blev i det närmaste som den skulle ha varit utan det tekniska strulet.

Vi beklagar återigen och hoppas få se er ombord snart igen.

Den felaktiga informationen påtalades för företaget och det faktum att det blev en kraftigt kortad konsert för ena gänget samt att man ansåg sig inte fått den upplevelse man betalat för.

Nu återkom företaget och skriver att de ska kompensera kunderna för upplevelsen eftersom de inte är nöjda. En vecka senare kommer ett kuvert från företaget med två tillgodocheckar på totalt 500 kr att fördela på de nio personerna som totalt lagt ut drygt 9000 kr på sin resa.

När kunden frågar företaget hur de tänkt att sällskapet ska fördela dessa två checkar på de nio personerna i sällskapet får man följande svar;

Vi har kompenserat enligt våra rutiner och har inget mer att tillägga gällande din resa.

Du avgör själv hur du vill använda dina värdecheckar.

Kunden söker då efter riktlinjerna på företagets hemsida, men de finns givetvis inte några riktlinjer. Dessutom är det inte en persons värdecheckar som företaget anger utan det är ett sällskaps om nio personer.

Eftersom företaget själv har medgett att det varit brister och dessutom skriver att de önskar kunder som kommer tillbaka, känns det onekligen så att snålheten bedrar visheten att erbjuda två av nio personer i sällskapet kompensation och dessutom göra det på en så låg nivå som man gör.

Att dessutom ensidigt avsluta ett ärende innan man förvissat sig om att kunden är nöjd är inte en garanti för att kunden kommer tillbaka, snarare motsatsen.

Förekomma istället för att förekommas

Vår erfarenhet som vi redovisar i boken är snarare att de företag som pro-aktivt hanterar en reklamation snarare får goodwill. I detta fall skulle företaget redan på båten bett kunderna om ursäkt och erbjudit alla drabbade gäster kompensation där och då. Den kompensationen skulle givetvis varit generös. Då hade ett hundratal personer lämnat båten som ambassadörer för rederiet istället för minnet man tog med sig var en dålig konsert som sedan kryddades med ett sällsynt dåligt hanterat reklamationsärende. Att skylla på obefintliga och osynliga reklamationsregler var kanske det som tippade över från dåligt till katastrofalt.

Satish i augusti 2019

* I de negativa serviceupplevelser vi haft kommer vi inte att publicera namn på eller ”hänga ut” någon. Om någon skulle oroa sig för att detta har hänt i just i det egna företaget eller organisationen så går det förstås bra att kontakta oss för att få visshet i frågan.